Hur förstår man?

Sitter och lyssnar på skön musik samt funderar på hur man ska förstå att man har fått diagnosen Aspergers syndrom. Visst jag berättade det för några vänner igår men det gör ju inte att jag fattar vad det e jag säger. Hur ska man kunna förstå detta då man inte vet vem man egentligen är. Är jag den jag är idag eller ska jag försöka hitta mitt rätta jag nu och låta bli att låssas vara den jag tror jag är. Frågan är stor och hemsk att ens ta in i hjärnan. Hur ska jag någonsin kunna acceptera detta om jag inte kan förstå vem jag är egentligen. Det är mkt att försöka skala av som man lagt på under 30 år av den person jag skapat för att vara normal. Till veckan ska jag ha mitt sista möte med min psykolog och det kommer kännas fruktansvärt då det är en trygghet som rycks bort från mig. Detta kommer naturligtvis aldrig komma fram då man inte i min värld kan känna så när man är 30 år. Trygghet är nog det sämsta som finns för den stannar fan aldrig kvar. Nu börjar resan mot förståelse och acceptens den resan känns som att den kommer bli grymt lång och svår men den kanske har ett vackert slut.

Blir samma bild i detta inlägg som ett tidigare då den är vacker och viktig